Höglekardalen - Torsdag 18/3

07.15 ringde klockan och det var dags att stiga upp och packa. För jag åkte hem lite tidigare än alla andra för att jag har match i helgen. Klar med packningen så var det att dra på sig alla dom där skidkläderna och dom förbannade pjäxorna för sista gången. Ner till restaurangen för frukost och sen upp i backen. Vi började med något uppvärmningsåk i backen vid anläggningen innan vi åkte över till dom stora backarna.

När vi kommer bort till "mardrömsliften" (10 minuter ankarlift) så var den trasig och det var skoterlift som gällde. Och med menas att en skoter kommer och hämtar ett gäng. Hänger ut ett snöre backom skotern och så får man hålla sig fast där när han kör. YEAH RIGHT tänkte jag, inte en chans att jag kommer stå kvar på benen så som dom kör. Så jag tog av mig skidorna och satt min fint på skotern. Då har man åkt skoter med. Check!

Väl uppe på toppen så börja vi åka i en backe som vi inte åkt i innan. Jag ställde skidorna med nosen nedåt och börja åka. När jag väl stod i backen inser jag att den är VÄLDIGT brant. I störloppsposition kan jag inget göra mer än att bara åka rakt ner. Oredan skriker efter mig:

- Carva Emely, Carva!

Inte en chans att jag skulle hinna det. Men det gick hur bra som helst. Jag kom ner utan att vurpa. Efter säger Oredan, ni vet om att ni åkt svart backe nu. What, det förklara ju varför det var så brant.



Oredan och en elev i den svarta backen.

När alla var nere efter den stora backen begav vi oss upp igen till en annan topp och dom backarna där uppe var helt underbara. Man kunde bra stå och åka med utan att behöva ploga i svägarna.



Lagom jämna backar så man fick in flytet. Känslan att bara stå där och åka, lugnt. Det var så fridfullt. Jag åkte först i min grupp. När jag åkt en bit så vänder jag mig om och ser att jag är helt ensam. Jaha, var tog dom andra vägen. Efter någon minuts tänkande ser jag dom komma åkande. Vilket flyt jag fick i åkningen den dagen. Jag kunde verkligen bara njuta av allt. Till och med av att vara själv i en skog bland snö. Dom två saker jag hatar som mest.

Jag väntade in min grupp och sen åkte vi vidare igen. Jag vände mig om efter ett tag och då var jag ensam igen. Saksamma tänkt jag, jag måste ju utvecklas jag med. Stannade till innan en backe och väntade in dom andra. Sen var det bara nedför som väntade. Jag tog fart och åkte. Inför sista backen, som är smal och man får ta det lite lugnt i, fastnade jag i ett skoterspår och kunde inget göra mer än åka störtlopp i spåret. Jag klarde backen. När jag kommer ner sitter där några från skolan från en annan grupp och bara tittar på mig och undrade om jag var själv. Fyra minuter senare kommer min grupp plogandes ner för backen. Haha!



Backarna med flytet.

Sen var det att packa in alla väskor i bilen, snabb lunch sen drog jag, Martin och Viccan till Stockholm. En bilresa på sex timmar och massa skitsnack. Vi var tillbaka på Bosön vid 18.10 och mitt tåg hem till skåne gick 19.00. Och då hade jag inte bokat någon biljett än. Jag gick in i min garderob, tog alla sommarkläder som hängde där i ett tag och vek dom på mitten och ner i resväskan. Så snabbt har jag aldrig packa förr. Sen hämta Viccan upp mig och skjutasde mig till Ropsten. där tunnelbanan går ifrån. I bilen bokade jag tågbiljetten. Dock fick jag ingen E-biljett (jag bara visar upp mitt leg för konduktören) för det var för nära inpå avgången så jag var tvungen att springa upp på station och hämta ut min biljett i en automat. Jag åkte från Ropsten 18.35 och i vanliga fall brukar jag åka 18.10. Så ni förstår att jag var stressad. Av tunnelbannan och upp på stationen, hämta ut biljetten och full fart ner för att hinna med tåget. Tio minuter innan tåget går sitter jag på det. Sjukaste jag varit med om på länge. Jag är känd för att vara sent ute när det gäller tider men detta var värre än så. Skönt att hinna med tåget på torsdags kvällen än att ta det på fredag eftermiddag.

Så nu hoppas jag att ni har fått en inblick i min livs första skidresa. Och jag kommer definitivt göra fler.

See ya!

Tjaaaa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0