Höglekardalen - Tisdag 16/3
07.15 var det uppstigning och på med alla kläder för att dra sig ner till frukosten. Klockan halv nio hade vi ett möte med "snygg Richard" som jobbade på anläggningen. Han berättade om laviner och hur stor risken för laviner i områder var och hur dom spränger bort snön för att minska risken. Och sen pratade han lite om vett och ettiket också.
Vid halv tio var det dags att ta på skidorna och bege sig ut i backarna. Vi började med ett uppvärmningsåk i backen vid stugorna. Jag tyckte att benen kändes bra men väl uppe i backen kände jag att det går inte att svänga på ett håll. Mitt vänsterben hade ingen kraft överhuvudtaget. Så det var till att ploga ner för hela backen. Efter det gav vi oss över på andra sidan iegn och samma runda som gårdagen. Vinglig som jag kände mig slängde jag mig ut i backen. När vi kom till ungefär samma ställe som jag hade vurpat dagen innan börjar en att plogga i svängen istället för att bara åka på. Jag har så hög fart att jag inte hinner bromsa och speciellt inte med mitt dåliga ben. Så jag fortdatte rakt ut i skogen och slog några kullerbytter innan jag landar på magen med huvudet nere i snön. Jag tittar upp och där strå min lärare och asgarvar och frågar om det var okej med mig. Javisst var det det. Hon vänder sig om och ropar på Oredan att han ska kolla och till svar säger han:
- Inte igen Emely. Du ska ju hålla dig ifrån lös snön, hahaha!
Jag ligger där i snön oxh ska försöka ta mig upp men varje gång jag sätter handen i snön åker den ner till axeln så det var inget till hjälp. Jag fick ta av mig skidorna och kasta ut dom i backen och åla mig ut som en säl. Få inga fina bilder i huvudet nu bara. Oredan skulle se hur djupt med snö det var så han stack ner sin stav, som var 130 cm, och den försvann helt så då kan ni ju tänka er att jag landa mjukt iaf.
Efter den underbart snygga vurpa kunde jag inte fortsätta åka för jag ahd eingen kraft i benet. Så jag ploga mig ner för det resterande backarna och gick upp till stugan och vilade lite. Vid tolv var det lunch och sen klockan ett var det dags för skidor igen. Jag skulle givetvis på det igen. Vi fick välja i gruppen vad vi ville göra. Vissa stack iväg på andra sidan och tog sig till större backar medans jag och två andra stannde kvar i hemmabacken och lärde oss mer teknik med Oredan. Så mycket som jag lärde mig denna eftermiddag trodde jag inte att jag skulle lära mig på hela veckan.
Vi började med att göra en carversväng (eller hur det stavas) åt gången. Det gick bra att svänga med höger ben men vänstern var lite sisådär men tillslut satt den med. Oredan sa alltid att man måste ha tålamod och att svängen kommer. Okej tänkte jag och börja svänga åt "fel" håll. Jag ser ett nät komma närmre och närmre och svängen inte kommer. Jag får en bild i huvudet att jag ligger som en fisk i det här nätet om jag inte börjar göra något. Så jag får bromsa och det är precis jag hinner innan nätet kommer.
Många gånger när jag väntar in svängen så hamnar jag utanför backen i lös snön. Och ingen av de andra lyckas med det men de var för dom åkte två meter och svängde sen så dom fick ingen fart. Jag åkte störtlopp i tio meter innan jag svängde så jag hade bra med fart och landa ALLTID i lös snön. En gång hade jag så hög fart och det ser Oredan man han skriker tålamod. Så jag står kvar och väntar på svängen men inte kom det någon sävng. När jag åker förbi honom säger han bara:
- Svängen kommer inte emely!
Jag for ut i lös snön och fick ha hjälp för att komma loss. Oredan bara skaka på huvudet och så sa han:
- Jag är inte förvånad Puderpumper, haha!
Så det smeknamnet följde mig hela veckan. Efter ett tag lyckade även jag klara av att svänga utan att komma ut i lös snön. Vi lyckades till och emd att ta oss ner för hela backen utan att stanna.
Dom där liftarna är också roliga. När vi åkte upp så satt jag med en annan tjej i in grupp i ankarliften. Jag satt oftast på dne sidan som man skulle av på så jag hoppa av först. Men jag lyckades alltid fastna med ena benet och åka vidare en sväng. Men av kom jag. Sen skulle vi testa att byta så hon hoppa av först och jag drog i ankaret. Hon kom av jag fastna med ena benet och åkte vidare och ut i skogen och trilla ner i lös snön. Javisst kunde jag inte håll mig från den.
Efter skidåkningen var det middag och sen hade vi fritt hela kvällen. Dom som vill fick ställa upp i en slalomtävling. Men nej tack. Så jag och några tjejer stanna hemma och kolla på dating in the dark. Sen gick vi och la oss ganska tidigt.
Fin utsikt från toppen där vår resa började.
See ya!
Tjaaaa
P.S. Orka inte kolla igenom stavningen, det blev så långt. D.S
Vid halv tio var det dags att ta på skidorna och bege sig ut i backarna. Vi började med ett uppvärmningsåk i backen vid stugorna. Jag tyckte att benen kändes bra men väl uppe i backen kände jag att det går inte att svänga på ett håll. Mitt vänsterben hade ingen kraft överhuvudtaget. Så det var till att ploga ner för hela backen. Efter det gav vi oss över på andra sidan iegn och samma runda som gårdagen. Vinglig som jag kände mig slängde jag mig ut i backen. När vi kom till ungefär samma ställe som jag hade vurpat dagen innan börjar en att plogga i svängen istället för att bara åka på. Jag har så hög fart att jag inte hinner bromsa och speciellt inte med mitt dåliga ben. Så jag fortdatte rakt ut i skogen och slog några kullerbytter innan jag landar på magen med huvudet nere i snön. Jag tittar upp och där strå min lärare och asgarvar och frågar om det var okej med mig. Javisst var det det. Hon vänder sig om och ropar på Oredan att han ska kolla och till svar säger han:
- Inte igen Emely. Du ska ju hålla dig ifrån lös snön, hahaha!
Jag ligger där i snön oxh ska försöka ta mig upp men varje gång jag sätter handen i snön åker den ner till axeln så det var inget till hjälp. Jag fick ta av mig skidorna och kasta ut dom i backen och åla mig ut som en säl. Få inga fina bilder i huvudet nu bara. Oredan skulle se hur djupt med snö det var så han stack ner sin stav, som var 130 cm, och den försvann helt så då kan ni ju tänka er att jag landa mjukt iaf.
Efter den underbart snygga vurpa kunde jag inte fortsätta åka för jag ahd eingen kraft i benet. Så jag ploga mig ner för det resterande backarna och gick upp till stugan och vilade lite. Vid tolv var det lunch och sen klockan ett var det dags för skidor igen. Jag skulle givetvis på det igen. Vi fick välja i gruppen vad vi ville göra. Vissa stack iväg på andra sidan och tog sig till större backar medans jag och två andra stannde kvar i hemmabacken och lärde oss mer teknik med Oredan. Så mycket som jag lärde mig denna eftermiddag trodde jag inte att jag skulle lära mig på hela veckan.
Vi började med att göra en carversväng (eller hur det stavas) åt gången. Det gick bra att svänga med höger ben men vänstern var lite sisådär men tillslut satt den med. Oredan sa alltid att man måste ha tålamod och att svängen kommer. Okej tänkte jag och börja svänga åt "fel" håll. Jag ser ett nät komma närmre och närmre och svängen inte kommer. Jag får en bild i huvudet att jag ligger som en fisk i det här nätet om jag inte börjar göra något. Så jag får bromsa och det är precis jag hinner innan nätet kommer.
Många gånger när jag väntar in svängen så hamnar jag utanför backen i lös snön. Och ingen av de andra lyckas med det men de var för dom åkte två meter och svängde sen så dom fick ingen fart. Jag åkte störtlopp i tio meter innan jag svängde så jag hade bra med fart och landa ALLTID i lös snön. En gång hade jag så hög fart och det ser Oredan man han skriker tålamod. Så jag står kvar och väntar på svängen men inte kom det någon sävng. När jag åker förbi honom säger han bara:
- Svängen kommer inte emely!
Jag for ut i lös snön och fick ha hjälp för att komma loss. Oredan bara skaka på huvudet och så sa han:
- Jag är inte förvånad Puderpumper, haha!
Så det smeknamnet följde mig hela veckan. Efter ett tag lyckade även jag klara av att svänga utan att komma ut i lös snön. Vi lyckades till och emd att ta oss ner för hela backen utan att stanna.
Dom där liftarna är också roliga. När vi åkte upp så satt jag med en annan tjej i in grupp i ankarliften. Jag satt oftast på dne sidan som man skulle av på så jag hoppa av först. Men jag lyckades alltid fastna med ena benet och åka vidare en sväng. Men av kom jag. Sen skulle vi testa att byta så hon hoppa av först och jag drog i ankaret. Hon kom av jag fastna med ena benet och åkte vidare och ut i skogen och trilla ner i lös snön. Javisst kunde jag inte håll mig från den.
Efter skidåkningen var det middag och sen hade vi fritt hela kvällen. Dom som vill fick ställa upp i en slalomtävling. Men nej tack. Så jag och några tjejer stanna hemma och kolla på dating in the dark. Sen gick vi och la oss ganska tidigt.
Fin utsikt från toppen där vår resa började.
See ya!
Tjaaaa
P.S. Orka inte kolla igenom stavningen, det blev så långt. D.S
Kommentarer
Trackback
